Jag har tappa bort mig själv i allt det här som är nu. Det är jobbigt nu, men ingenting handlar om mig. Ändå så är det jobbigt för mig också. Jag har en nära släkting som mår extremt dåligt, en människa som jag älskar otroligt mycket och som jag kan göra allt för. Jag kan inte tänka mig in i hur jobbigt den människan har, men jag tycker otroligt synd om den. Jag har samtal flera gånger om dagen när det är värsta, av en människa som bara gråter och är frustrerad. Jag hör människan som mår dåligt gråta och skrika. Jag får veta att den inte vill leva mer, att den tycker att han förstör för alla. Jag får höra vad den slår sönder, när den försöker göra illa sig själv. Kort sagt, det är jobbigt nu. Det är från dag till dag, ena dagen bra, den andra dagen dålig. Man vet inte vilken dag det är när man vaknar på morgonen. Jag gör allt i min makt att hjälpa, jag försöker ställa upp 24 timmar om dygnet. Jag hämtar den personen, skjutsar den personen, den får sova hemma hos mig. Jag gör allt jag kan. Men i allt det här så har jag tappa bort mig själv. Jag jobbar varje dag, vilket jag absolut älskar. Men jag orkar inte just nu, jag vill gå till jobbet men det känns alldeles för jobbigt. Just för att jag vet inte vilken dag det är. Jag vet inte om det är en bra eller dålig dag. Jag orkar inte jobba, jag orkar inte träffa folk som jag i vanliga fall älskar mest, jag orkar inte städa, tvätta, jag orkar inte ens gå ut med min hund. Jag kan inte ens svara på när jag rakade benen sist.. Jag orkar inte tänka på mig själv. Just för tillfället så skiter jag fullständigt i vad som händer i mitt liv. Jag har tappa grepet, och jag bara avskyr att göra det. Men det finns någon människa som är viktigare än mig just nu.

Jag umgås med mina vänner, men ändå så gör jag inte det. För mina tankar finns någon helt annanstans. Jag skrattar och ser glad ut, men helt ärligt så är jag inte så glad nu. Jag säger att jag mår bra, men jag mår nog inte helt hundra ändå. I allt det här, så har jag tappa mitt eget liv. Livet som jag äntligen höll på att lyckas bygga upp igen. Det jag strävat efter i så många år. Men när allt annat har lugna ner sig, så ska jag bygga upp mitt liv igen. Fast jag vet att jag kommer att ha mist mycket innan allt det här är klart. En sak är väldigt nära och mista, så den saken vill jag inte ens tänka på. Jag orkar inte med mig själv, så varför skulle någon annan orka göra det.

Jag kommer att vara stark så länge jag behöver. Men just nu skulle en riktigt lång semester vara behövligt, ligga på en solstol i någon varmt land och dricka drinkar, med avstängd telefon och bara vara. Så därför tänker jag boka en resa nu, jag önskade bara att hela familjen kunde följa med. Vi alla behöver semester!

På Söndagen så åkte jag hem till Sandra och Josef för att gratulera Sandra på födelsedagen! Det var mycket folk där och jag hade det verkligen jätte trevligt och framförallt mysigt med dom otroligt söta barnen ♥









Tog bilderna från Sandra, då jag inte hade en tankte på att ta fram min kamerna.
Hoppas att det gick bra för dig att jag tog dom, Sandra?! :)

Jag och Jonas var och hämtade Arvid tidigt på morgonen i lördags för att han skulle få följa med och åka skoter och pulka. Dock så var inte pulka-åkning så speciellt roligt när man kunde åka skoter istället. Arvid har verkligen blivit tuff nu. Förr skrek han så fort det åkte någonting förbi huset som lät illa, han lekte inte ens med leksakerna som lät lite. Men nu, nu flög han minst sagt upp på skotern och tjatade på Jonas att starta den. Go killen min! ♥ Först skulle han sitta mellan mig och Jonas på skotern, men sen kom han på att det var mycket roligare att sitta fram och köra. :) Han är så oroligt snäll att ha att göra med, han gör exakt vad man säger och är aldrig någonsin bråkig. Han är helt fantastisk! ♥ Efter flera timmars skoter & pulka åkning så åkte vi till McDonalds och beställde hem mat. När vi sitter och äter så frågar Jonas om Arvid fortfarande är rädd, då svarar han "Näää, det är jag inte". Så jag släppte ut honom från sovrummet. Och Arvid var verkligen inte rädd heller, han klappade honom och matade honom med sin mat. Ozzy satt snällt bredvid. När jag kollade bort en stund, och kollar tillbaka så ser jag att Ozzy har hela Arvids hamburgare i munnen. HAHA! Arvid hade gett den till honom, "utifall Ozzy var hungrig". Sen var det Ozzy hela tiden!! Han kunde inte ligga still i sängen och kolla på barnprogram för då vela han göra Ozzy sällskap i soffan istället. Arvid är verkligen så snäll! Förr så vågade inte ens Arvid kolla på Ozzy genom ett fönster utan att bli rädd och börja grina. Men NU, då klappar och matar han honom. Framsteg!! :) Sen satt Arvid framför tv-spelet jätte länge och när Mia och Krister kom och skulle hämta honom så vela han inte åka hem. Så dom fick komma upp en stund och kolla medans han spelade.

Vi hade verkligen en otroligt mysig dag tillsammans! ♥























Fick sms av Mia samma kväll där hon skrev att Arvid vela vara grannar med mig och Jonas, så han kunde vara hos oss hela tiden. Morgonen efter så frågade han Mia om hon trodde att vi hade sovit gott inatt. Han är såååå underbar!! ♥

Igår ringde Jonas och berättade att vi hade fått tre teckningar med posten. En till mig, en till Ozzy och en till Jonas! Så till helgen får jag nog se dom också och det ser jag framemot! :D 

Fåglarna badar nu, har dom ingen känsel ?

Dag 11 – Mina syskon


Jag har två underbara syskon, två småbröder. Johan är snart 20år och David är snart 15år.

Johan bor tillsammans med mig i en lägenhet i Bollnäs. När jag flyttade tillbaka till Bollnäs efter att varit därifrån i några år så flyttade han in med mig, vilket har varit på både gott och ont. Det är otroligt skönt att ha någon att prata med, eller mest att bara veta att det finns någon där och absolut för att Johan är en fantastisk människa och lillebror. På ont så är vi ganska olik varandra i sättet, jag är noga med det mesta och han är absolut inte det. T.ex. hans rum ser alltid ut som ett bombnedslag, vilket också övriga lägenheten ser ut om han fått varit ensam hemma i några dagar. Och jag har det alltid snyggt och städat! Så på den fronten kan vi bli osamt, eller rättare sagt jag blir elak på honom men det ordnar sig alltid. Som person är han en omtänksam och fin människa! Han funderar på att flytta nu, vilket känns tråkigt för mig. På någon sätt så har han blivit en trygghet för mig! Men jag tycker även att han ska leva livet och ha roligt.. 

Jag kommer ihåg när Johan och jag var liten. Vi var som hund och katt hela dagarna, vi slogs, tjafsade som allt, kunde inte sitta bredvid varandra och var nog rent ut sagt odrägliga mot mamma och pappa 24timmar/dygnet. Fast Johan fick alltid ge sig, även fast det var jag som hade starta det. Han gav sig lättare än mig, jag var ju äldre än honom så jag ansåg att jag hade rätt att trycka ner honom. Haha. Fy hur jag var mot honom. Tur att han är så pass snäll och omtänksam som han var/är, annars hade vi inte varit sams än idag!

Jag kommer så väl ihåg när jag bröt armen på honom. Vi skulle gunga gungbräda och som alltid så hade jag som mål att vinna över honom. Jag var större och tyngre än honom, så jag visste att jag lätt skulle vinna i just att gunga med honom. Han bad mig att vara försiktig och att jag inte fick hoppa av när han satt längst där uppe på gungan. Men vad tror ni jag gör? Jo, jag hoppar av och ner flyger Johan med världens smäll rätt ner i backen på en sten. Jag skrattade och sprang hem till mamma och pappa, och Johan ligger kvar med en bruten arm. Stackars Johan! Fast jag minns även vilken utskällning jag fick av mamma och pappa.. Hua! Jag kommer även ihåg när Johan började lära sig att gå. Han stod och höll i sig i ett bort (på kanten). Mamma såg nog i min blick att jag planerade att göra någonting mot honom, så hon sa åt mig att jag inte fick röra honom. I samma sekund så slår jag bort händerna från bordet för honom, och han flyger in med huvudet i bordskanten. På det sättet så skapade jag världens blåöga på honom! Jag har nog gjort allt man inte ska och får göra mot sina syskon, precis allt!! Jag var hemskt emot honom.. Men tro mig, jag har fått igen också!

Men idag tycker jag att han är en underbar människa som jag aldrig skulle kunna göra något ont emot. Han är så förbannat snäll min lillebror & framförallt givmild!! Skulle han bara äga 10kr så skulle han kunna ge bort dom om någon frågade om pengar. Vem tror ni åt upp hans godispåse som liten? Jo det var jag. Han är för snäll Johan!

David är raka motsatsen till Johan. Men otroligt lik mig istället! Jag har alltid fått höra att David är så lik mig, kanske inte så speciellt lik i utseende, men i sättet. David är otroligt lugn, han är omtänksam, han är noga med saker, och han är otroligt snäll. Han bor hemma hos mamma och pappa i Rengsjö, men dom ska snart flytta in till Bollnäs i en jätte stor och fin lägenhet, vilket han ser fram emot. David har alltid varit en "gulliga-lillebrorsan", som jag aldrig skulle kunna göra någonting dumt emot. Han är så pass mycket yngre än mig, så vi har nästan aldrig bråka heller. Mer än att han kunde vara väldigt jobbigt/dryg när han var liten, han skulle ALLTID vara med! Haha.. Han har spenderat mycket tid på sjukhus enda sen han var liten, och varit ganska så bortskämd mycket pga det. Fast bortskämd är vi allihopa! Jag kommer ihåg när mamma och pappa berättade för Johan och mig att vi skulle få ett syskon till, dom sa även att vi inte fick berätta det för någon riktigt än. Dom berättade det när vi satt i bilen på väg hem från mormor och morfar, när vi kliver ur bilen så kommer grannen förbi och det första Johan skriker är att vi ska få ett syskon. Haha. Både jag och Johan var malliga, det var verkligen stort att få ett till syskon! Jag önskade hela tiden att det skulle bli en flicka, för jag vela ha en lillasyster. Men idag känns det jätte bra med två små bröder. Jag träffar David kanske 3-4 dagar i veckan. Min familj är ofta hem till mig och jag är hem till dom. Jag träna tillsammans med David också, så jag träffar honom mycket därigenom. David är den där gulliga lilla brorsan, som man bara inte kan annat än att älska!

Båda mina syskon är helt otroliga människor, och jag älskar dom jätte mycket!

.. måste vara den enda människan som jag känner som står och bakar bröd halv ett på natten!

En sån kvinnan som Sandra är, en sån man vill jag ha. Det skulle passa mig perfekt!

eller helt slut är nog mer det rätta ordet!

Idag har det faktiskt varit en bra dag, fast jag sover dåligt och vaknar många gånger. Det är inte pga fullmåne, för den har jag aldrig märkt av. Jag tror nästan att jag sover bättre när det är det! Mardrömmar hela nätterna, fruktansvärt frustrerande.

Var på Zumba med Cissi när jag slutade jobba. Idag gick det faktiskt bättre, hängde med mer och kände att det var lite jobbigt också. Sist så hoppade jag och flängde med armarna hur som helst för att jag inte hängde med för fem öre. Men det blir nog bättre och bättre ju mer man går! :)

Jag ska bara ta det lugnt nu ikväll, ska betala en räkning tänkte jag sen ska jag nog bara läsa en bok och bara vara själv.. SKÖNT!!

Dag 09 – Min tro

Jag har ingen speciell tro. Jag tror absolut inte på Gud, för fanns han så skulle livet inte vara så orättvist. Fast Gud kanske var/är orättvis! Nä, men jag tror inte på någonting sånt. Jag har aldrig träffat honom, så jag kan inte tro på han heller. & jag tycker att det är otroligt konstigt att det finns olika gudar, t.ex. kristendom, islam + alla andra som finns. Aja, nog om gud.. Jag tror på mig själv, på människan och jag tror på kärleken. Jag tror även på ett liv efter det här (även fast jag inte varit där än). Jag tror inte att man bara kommer försvinna. Men jag tror inte heller att man t.ex kommer bli en mask eller nå. Men jag kan inte tänka mig att allt bara tar slut.. Jag tror att allt sker av en mening, eller jag har trott det tidigare. Men jag är inte så säker på det nu längre. För vad är meningen med att mista en familjemedlem ? En kompis ? Det finns verkligen ingen mening i det, så jag tror nog inte längre att allt sker av en mening. Världen är grym, så är det bara!

 

& en sak till ; det här måste ha varit den tråkigaste och svåraste kategorin i den här "listan".
Så därför blev den typ kass!

Igår kväll fick jag som sagt främmande, kollade bara på tv och tog det lugnt. Sen gick jag och la mig ganska tidigt! Men som vanligt så kan jag inte sova en hel natt utan att vakna..

Jag har precis väckt lillebrorsan, han måste skjutsa mig till jobbet i Alfta idag. Min bil ska in på lagning (vilket är på tiden) , så jag hoppas den är klar till fyra så Johan kan hämta mig igen. & ikväll ska jag på Zumba med Cissi och Joline igen!! :) Känns skönt att kommit igång med träningen igen, hoppas bara att det håller i sig längre den här gången.


Nu måste jag gå och kolla så att brorsan iallafall har klivit upp ur sängen, vilket är tveksamt!

Jobbade hela dagen, gått alldeles utmärkt idag. Fått undan en massa som bara har legat och vänta på mig, så det känns skönt. När jag slutade jobba så åkte jag hem och byte kläder, sen åkte jag ner på sporthallen och möte min lillebror (David) , även den andra brorsan var där och tränade. Så vi hade "syskon-träff". Haha. Det är roligt att träna med någon, och det var faktiskt extra roligt att träna med syskonen. Fast jag är så dååålig på att gå på gymmet. Jag tycker att det är alldeles för roligt att prata med alla som är där, så jag nästan glömmer bort själva anledningen till att jag var där, för att träna!!

Sen jag kommit hem så har jag gjort absolut ingenting, jag har duscha och suttit i soffan. Även kollat på utlandsresor! Nu väntar på främmande, ny duschade och inte alls särskilt fin! Men vad gör det!? :)