Fick ett konstigt sms häromdagen, eller egentligen så är det kanske inte en sån konstig fråga för dom. Jag vet inte! Jag vill så gärna hjälpa, men jag kan inte. & det gör mig frustrerad! Men jag kan inte hjälpa alla, hur mycket jag än vill. & dessutom var det en konstig tjänst. Skillnad vore om den människan bodde i Sverige , men nu gör den inte det. Det var otroligt roligt att höra någonting från den personen, den människan som stod mig närmast & gjorde mig gladast dom veckorna jag var borta. Och jag blev riktigt förvånad att jag ens hörde någonting, jag hade absolut inte räkna med det. Jag hade hopp om att höra någonting, men jag ställde in mig på att inte göra det. Så det blev en glad överraskning. I sms stod det först att jag var saknad, resten behöver jag inte skriva ut. Det handlade om pengar iallafall, & jag är ju knappast rätt person att fråga om pengar som gör av med mina så fort jag fått dom, om inte före. Jag kan såklart inte låna ut så mycket pengar, & om jag hade kunna det så visst hade jag gjort det, om jag hade mycket pengar. Men som sagt det vore en annan sak om människan bodde i Sverige. Jag lider verkligen med den människan som nu sitter i ett land utan pengar även fast han jobbar dygnet runt 7 dagar i veckan hela åren, bor tillsammans med många andra, lever på ingenting i stort sett, har sin familj många hundra mil bort. Han vill hem till sin familj i Istanbul som han inte träffad på flera flera månader, men tar sig inte dit utan pengar! Jag kan inte ens tänka mig in i situationen, att alltid jobba & slita (men ändå alltid vara så glad & trevlig), & inte tjäna mycket pengar alls på det. Dom tjänar ungefär 1000kr i veckan, vi i Sverige tjänar ungefär det varje dag. & vi sliter inte lika mycket för pengarna som dom gör (eller jo, några gör nog det). men inte på samma sätt iallafall! Pengarna som dom tjänar skickar dom till familjen, för att dom ska kunna försörja sig. Dom jobbar dygnet runt & sen skickar dom iväg pengarna. Jag kan inte ens tänka mig in i den situationen. Jag vill inte, det ryser i min kropp bara jag tänker på det. Men dom gör allt för sin familj, & det beundrar jag dom för.

En kille sa till mig nere i Turkiet att han tyckte om sommaren, för då fick han jobba & tjänar pengar som han sen kunde skickade till sina syskon. Hans båda föräldrar var död & han var tvungen att försörja sina 7 syskon som levde i en annan stad. Han hade ingenstans att bo, han sov på resturang golvet. Han visste inte sist han sov i en säng. Han duschade hos en kompis, men han vela inte sova där för han tyckte att han var i vägen. Han hade aldrig pengar, så varje natt var han så otroligt hungrig så han knappt kunde stå upp. & värre var det under ramadan när dom inte fick äta på dagen. Han jobbade från åtta på morgonen, till två på natten & var det någon kvar på resturangen på natten så fick han jobba tills dom gick, vilket kunde bli vid fyra/fem tiden ibland. Då hade han någon timme på sig att sova, på ett golv!! Jag frågade vad han skulle göra till vintern, han svarade att han skulle tillbaka till Istanbul och ta hand om sina syskon. Men att dom var så fattig under vintern så att han helst av allt inte skulle vilja leva. Han vela inte leva nå mer!! Han är runt 20år & en otroligt fin kille på alla sätt. Han såg bra ut, han var snäll och vela alla väl. Det är så hemskt, & det tog verkligen hårt på mig. Jag kan inte föreställa mig att leva det livet. Så jag ska aldrig mer klaga på mitt liv, för han & många andra har det betydligt mycket värre än mig.


Jag lider med dom & jag önskade att jag kunde göra någonting. Jag känner mig riktigt dum , trots att jag vet att jag inte borde göra det.. men alla var så underbara mot mig hela tiden där nere, jag var lycklig. Dom gjorde mig lycklig, det är bästa tiden i mitt liv och jag kommer aldrig att glömma det. Dom gjorde allt för mig, & nu önskade jag att jag kunde göra detsamma för dom!

Vissa dagar är värre än andra, idag är en sån dag som är värre..
Men imorgon kan det vara en bättre, så jag tänker inte deppa för det..

















Jag gillar inte vardagen hemma. Men även om jag skulle vara i Turkiet i flera veckor, månader eller år så kommer det en vardag där också. Precis som här hemma, det vet jag. & jag förstår att allt inte är bra där hela tiden heller. Att det finns med&motgångar. Men där trivdes jag 24 timmar om dygnet, och jag hade ingen som helst hemlängtan. Jag fattade inte vad jag skulle hem till. Jag skulle kunna ha stannat! Fast , jobbet håller mig hemma. Det är inge negativt, jag tycker om mitt jobb så sjukt mycket & vill aldrig byta jobb. Men hade jag inte haft det, så hade jag stanna längre, utan tvekan!

Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv,
& jag har aldrig trivts så bra som där, 
eller trivts så bra med mig själv.

Tror min lillebrora saknade mig lite när jag var i Turkiet. Eller så var han full & orolig över vad jag skulle säga när jag kommer hem & ser att han har haft världens fester i min lägenhet. (fast när jag kom hem så var det sjukt städad & snyggt. Så han var jätte duktig & sköte sig. Jag kan lita på honom).


" Du får gärna komma hem snart. Det är tomt i lägenheten ".

" Jag älskar dig syster :) det är rent innan du kommer hem. Det är lugnt :) du känner mig. Jag lovar ".

" Du behöver inte oroa dig. Jag sköter lägenheten. Lita på mig. Du får se när du kommer hem :) Hälsa mamma :) Hoppas ni har haft det bra. Puss världens bästa syster ".


+ att han ringde några gånger också. Han tänkte nog inte alls på vad det kostar. Det är inte billigt att ringa varken till eller från Turkiet. Det kostar ca 12kr/minuten. Men han vela prata ändå, gullig ibland han! :) Dock så kommer jag få världens telefonräkning nästa månad, värre än denna månad & när jag fick denna så skulle jag kunna satt mig ner och gråtit. Haha. Men jag hade roligt, och det är de som räknas. Jag får betala & se glad ut nu bara, inge värre än så! :)

"Ibland önskar man att livet vore slut
- men för det mesta vill man att det ska börja"

14 September:
Du kan säkert känna det som om du väntar på någon eller något. Nu dröjer det inte så länge förrän du får sällskap av någon som verkligen vet hur man styr och ställer...

Vecka 37:
Med Vågens planet - Venus - nu i Skorpionen, har du hamnat i en period när du behöver konfrontera en del rätt obekväma känslor angående din självbild, inte minst hur attraktiv du anser dig själv vara. Du kan vara benägen att lägga ut en del pengar för att kompensera för eventuella negativa känslor, men samtidigt kan för stor ekonomisk vidlyftighet nu komma att sätta dig i en komprometterande situation under månaderna som kommer: Var försiktig. Relationer tar mycket av din energi i anspråk nu, och när någon upptar dina tankar dag som natt är det svårt för dig att inte tvivla på dig själv. Du är sannolikt alldeles för beroende av någon, men i gengäld ser relationen ut att vara mycket passionerad.

September 2010:
Medan förra månaden karaktäriserades av en känsla av att du kunde styra och ställa, att du hade kontroll, särskilt i olika nära relationer, börjar september med drömmar om den idealiska kärleken, men slutar med en långt mer komplex situation, där känslor av otrygghet nu uppträder, särskilt i förbindelse med din förmåga att vara självständig rent ekonomiskt. De utmaningar som uppkommer nu kommer inte att hitta sin lösning förrän efter nyåret, och hela processen kan komma att påminna dig om en liknande händelseutveckling för åtta år sedan.

Dramatiken i ditt kärleksliv kan relateras till det att Vågens planet - Venus - går samman med sin naturliga motpol, Mars, en gång i augusti, och under en utdragen period i slutet av september och början av oktober. Detta antyder ett starkt band till en själsfrände, som ser lovande ut till en början, men att saker blir mer komplicerade när ett rollbyte äger rum. Under månaden blir du också tvungen att fokusera en del på din ekonomi, och på behovet av att göra dig av med sådant som innebär förluster. Ett lika starkt fokus hamnar på ditt erotiska liv, och detta är just nu ett område där du lätt kan behärskas av passioner du inte förmår sätta dig upp emot.

Fullmånen den 23:e ger en kraftfull markering om i hur stor utsträckning du verkligen behöver ta itu med dina olika relationer, och det kan visa sig svårt att undvika omvälvningar som inverkar på din grundläggande stabilitet och trygghet i tillvaron. Sammantaget kan det vara en utmattande process för dig, och i slutändan kan du komma att ifrågasätta hur kloka vissa tidigare beslut egentligen var. Under månaderna som kommer, lär du få tillfälle att skärskåda val du gjort i relationer en hel del, liksom dessas ekonomiska konsekvenser.

En dag var jag ut och åkte moppe med en från resturangen, vi var på olika bil affärer och kollade på bilar för han höll på att leta en. Sen var vi upp i bergen och kollade en stund, jag trodde aldrig att det skulle se ut så där. Jag hade förvänta mig "gammalt, äckligt och knappt nå liv alls". Men där hade jag fel uppfattning, det var så fint där, och vilken utsikt. Helt otroligt! Vi var även till två jätte stora köpcentrum. Även här hade jag fel, jag trodde knappast att det fanns nå köpcentrum i lilla Oba. Det hade jag aldrig trott, men det hade dom och det var så snyggt. Det var lika stort som Valbo, men så betydligt mycket snyggare. När man skulle gå in där så fick man gå igenom såna där maskiner som piper som man har någonting på sig. (lika som det är som på t.ex Arlanda), man fick lämna väskan till en man så kollade han igenom den. Dom hade verkligen stenhård koll! & det hade jag ju aldrig trott om Turkiet. Så jag har verkligen sett mycket saker som jag inte trodde fanns. Jag är imponerad! & dessutom hade jag bästa sällskapet & jag är glad att han visade mig det där. Det var också en upplevdelse.

Jag kan inte minnas en endaste kväll som jag la mig i tid. Jag var ute hela nätterna, och hade så sjukt roligt. Det går inte att beskriva med ord hur roligt jag hade det, även fast "vi" inte gjorde nå speciellt, så var det roligt. Många tycker säkert att jag är dum, pga jag var ute med turkar på nätterna ensam. Och ja, hade ni fråga mig samma sak för någon vecka sen så hade jag absolut svara att jag aldrig skulle göra det. Men dom var umgicks med, dom fick mig att känns mig trygg. Jag var aldrig rädd, men sen är jag inte rädd ofta heller. Om jag gick på stan med Kerem, Alex, eller Kerim eller vem som helst. Så visst ropade dom andra turkarna och busvislade och höll på, men så fort någon av dom gick närmare mig, tog mig i handen, eller kollade på dom som vislade så sluta dom på engång. Så jag var trygg, jag intalar mig det iallafall. Ingenting hände, & det tror jag inte att det skulle göra heller. Om jag följde med någon direkt från hotellet, om vi åkte på fest på engång eller om vi bara gick på stan, så frågade dom alltid min mamma först om det gick bra att dom tog med mig. Och sen såg dom till att mamma kom till hotellet. Hon fick aldrig gå ensam, ändra var det någon som gick dit med henne eller så var det någon som skjutade henne. Så på det sättet så tar dom verkligen hänsyn & är gulliga. Och det konstiga är, som jag aldrig trodde det var att min mamma släppte ut mig på allt. Jag fick göra exakt vad jag vela. Mamma har alltid varit "överbeskyddande" när det gäller mig, men nu fick jag göra vad jag vela. Hon såg nog att jag mådde bra och var lycklig. Hon tyckte nog att det var jobbigare att "lämna" alla där nere än vad jag tyckte. Hon frågade mig hela tiden hur jag mådde på vägen hem, och om jag var ledsen. Men som alltid så visar jag mig aldrig ledsen, klart det var jobbigt för jag trivdes ju verkligen där och hade gärna stanna mycket längre. Men jag måste hem, jag har ett jobb att sköta och en hund att ta hand om. Men mer då? Aja. Det tänker jag inte hålla på att älta om nu..

Alla är så generösa och hjälpsamma där. Som en dag så ringde en kille på eftermiddagen och frågade om vi vela äta på en speciell resturang med honom & hans vänner som jobbade på den resturangen. Och det är svårt att säga nej, och jag är ju knappast känd för att säga nej. Så klart att jag tackade ja. Så vi sa klockan åtta, och när mamma och jag är på väg ut från hotellet och ska gå till resturangen, så står han utanför med en bil och skjutsar oss dit & kliver ut och öppnar dörrarna åt oss. Det handlade om kanske 500meter, men han hämtade oss med bil så att vi skulle slippa gå och svettas. Hur omtänksamt är inte det ? Visst, men den killen blev allt fel & han lär verkligen hata mig idag. Men för mig så här efter så var det verkligen otroligt gulligt gjort. & han är en bra kille, men han gjorde bort sig. Jag också! Men bara det, hur många erbjuder skjuts för 500meter ? Inte många.

Det är inte alls billigt att "leva" i Turkiet, allt är dyrt. Det är ungefär som i Sverige, fast kanske lite dyrare på många ställen. Men en sak som var billig, det var maten på natten. Alltså inte maten på resturangerna på kvällarna. Utan på nätterna. Vi åt nästan vaje natt mat, runt fem tiden. Det fanns ett ställe en bit ifrån hotellet, där dom som hade jobba kunde äta. Det var ingen "fin-middag" men det var otroligt gott. Det serverades alltid olika sopor, man fick välja vilken. Med det så var det alltid jätte mycket sallad, ett jätte stort bröd & massa dressingar och sånt. Det var huuur gott som helst & jag kunde äta hur mycket som helst. och det kostade ca 20kr!! Det var billigt. Men annars är kläder, mat och resten inte alls så billigt som alla säger om Turkiet. Det är som i Sverige!

Jag är blond & från Sverige. Blond & blåögd! Det är inte så svårt att räkna ut att många killar ropade efter en & sa det ena och det fjärde. & ja jag har fått massa komplimanger. Men den jag kommer ihåg är när en man kommer fram till mig och har en liten flicka med sig och säger : "Min dotter tycker att du är det finaste hon har sett, och hon vill se ut som dig när hon blir stor ". Det är gulligt & en sån komplimang minns man. När killarna sa samma sak så skrattade jag bara och rykte på axlarna, sen var det glömt.

Under dom här veckorna som jag varit i Turkiet nu, har det varit Ramadan. Alltså dom får inte äta, dricka, eller kyssa en kvinna medans solen är uppe på himlen. Det är massa mer saker dom inte heller får göra, men det är dom sakerna som är dom man ser och märker. Dom flesta följer det, men andra inte. Det är lika som i Sverige och vi som är Kristen, vi följer inte alls reglar. Vi är olika mycket Kristen. Och det är dom också! Så alla är inte lika där nere heller. Det var många dagar dom på resturangen åt fast solen var uppe & pussa en kvinna. Jag har alltid haft fördomar och trott att alla är "lika", men så är det verkligen inte. Jag har i överhuvudtaget haft många fördomar, jag trodde aldrig någonsin att en turk kan vara snygg, det fanns liksom inte. Men herregud, dom är verkligen huuuur snygg som helst!!! Dom är så mycket snyggare än vi svenskar. Shit alltså!! Jag är helt såld. Mamma & framförallt Catti också. Dom ser verkligen sjukt bra ut. Jag skulle kunna ta hem allihop, och kunna ha minst 20 olika pojkvänner för det vore i stort sett omöjligt att "välja" en. Haha.. Aja, till kategorin. Det var alltså Ramadan när jag var där, men den slutade nu i veckan och det var Byram (alltså när den slutar), då dom får börja äta & dricka igen. Vilken fest!! Det var en glädje för dom. Visa gillade ramadan, dom såg att det var något bra, "att man rensade kroppen från olika gifter" och bla bla bla. Jag fattar ingenting om det där & jag personligen tycker att det är lite sjukt att inte äta och dricka på så många timmar och "svälta" sig själv. Och lika som mig tyckte många andra som bodde där också, dom fattade liksom inte vitsen med det. Så alla är olika, precis som vi.

En dag så skulle jag gå ut i ett trapphus, och när jag öppnar dörren så möter jag kanske världens största råtta. Den var alla gånger 1½-2 dm lång, tjock som fan och lååång svans. Jag tror aldrig att jag blivit så rädd. Dessutom fanns det inge lyse i trappuppgången, så en kille fick gå och lysa med sin telefon och försöka få ner råttan, 4 våningar upp.. Det var nog äckligaste på hela resan, den var så stor. Jag trodde inte att en råtta kunde bli så stor!! Sen har jag bara sett små djur, så ödlor och såna saker. Men dom är absolut inte farliga, och dom finns överallt. Det klättra en på väggen i sovrummet en morgon när jag kom hem. Jag hade kanske lite svårt att koppla av och sova när jag inte visste var den var. Haha.. Annars ser man inga äckliga djur i Turkiet.

Innan jag åkte utomlands, så hade jag ont i magen igen och mådde inte alls bra. Mamma var orolig att jag skulle bli sämre när nere, men det slog mig aldrig att jag skulel bli sämre där nere. Jag har nog aldrig mått bättre än vad jag gjorde där nere. Jag mådde dåligt på planet och så fort jag kom ut från flygplatsen i Antalya så sprang jag bakom bussarna. Men efter det så mådde jag aldrig illa igen, jag kände verkligen ingenting av magen på hela veckan. Jag hade aldrig ont, och jag hade aldrig illa. Trots att jag drack alkohol varje dag & kanske inte åt den bästa maten. Men jag mådde bra & det spelar in så mycket i min sjukdom. Mår inte jag bra, så blir jag dålig. Och det skulle fan inte förvåna mig om jag blir dålig nu när jag är hemma igen, men jag hoppas såklart att jag klarar mig.

Det finns så otroligt mycket att skriva & som jag vill förklara. Men jag har redan skrivit sjukt mycket & det är säkert inte många som orkar läsa. Men jag har verkligen haft det så sjukt roligt, mysigt och helt underbart på alla sätt. Jag var lycklig & det fanns ingen som helst till hemlängtan. Till jobbet känns det helt okej att komma, jag trivs med mitt jobb. Och såklart att det var roligt att träffa Ozzy & familjen. Men resten vet jag inte! Men jag fick iallafall en bra start när jag kom hem, kunde inte fått en bättre men det går jag inte in på nu. Jag är hemma igen, och jag måste komma tillbaka till vardagen. Men jag längtar tillbaka redan, och det kommer jag göra enda till jag åker igen. Jag saknar det verkligen!!

Allt är klart, jag är ledig från jobbet, det är bokat & betalt. Nu åker jag bort igen! Det känns hur bra som helst, jag längtar verkligen lika mycket nu som förra gången. Jag ska njuta & bara må bra. Jag tänker ta vara på varje sekund där nere! Och ja, jag åker tillbaka till Turkiet tillsammans med min mamma på lördag kväll. Ni kan säkert räkna ut själv att denna resa kommer troligen bli betydligt mycket lugnare än resan med Catrine. Vet liksom inte om mamma har sån stor lust att festa hela kvällarna och nätterna, sju dagar. Haha. & för den delen så kan jag inte det heller just nu. Så på denna resa så ska jag koppla av ordentligt & bara vara!

Så just nu har jag rätt så mycket att stå i hemma innan jag åker. Jag har knappt hunnit tvätta allt sen jag landa i Sverige förra veckan, och bara tala om städningen hemma. Jag har även en present att fixa, det är en som fyller år medans jag är borta så jag vill ha presenten klar nu innan jag åker så det bara är att åka dit och gratulera sen. :) Men det hinner jag nog inte klart med. Har mycket att stå i, imorgon också.

Jag har jobba hela sommaren & "bara" haft en veckas semester, vilket var förra veckan när jag också var utomlands. Så en vecka till känns riktigt bra, och att dessutom komma utomlands igen. Det känns nästan lite lyxigt!

Jag vet att folk kommer bli "griniga, avundsjuka eller besviken", men det är jag som väljer vad jag gör och jag hade möjlighet att åka så varför inte ta chansen ? Jag har egentligen ingenting är hemma som "håller mig hemma", jag har en hund att ta hand om, men mer än så är det inte. & Johan kommer ta hand om honom, vilket han ändå gör alla dagar annars också när jag jobbar så det är ingen "omställning" för honom. Jag har mitt jobb, såklart. Men jag fick ledig nästa vecka, det fanns folk som kunde jobba istället för mig. Och jag är väldigt tacksam att jag fick vara ledig för dom. Jag jobbar med världens bästa människor, jag är lyckligt lottad! :) Men annars har jag nästan ingenting som "måste hålla" mig hemma.

Så nu åker jag igen!!! :D

Världens bästa farbror har gift sig!!
Jag fick ett mms av Peter i Söndagsmorse med ett bröllopskort.
Jag är så glad för hans skull, det känns otroligt roligt.
Det är roligt att se farbror så lycklig, det är han värd!

Världens coolaste farbror.

Vid Bergvikens strand i Norrbo,
Stråtjära vigdes Ulrika Lindström och Peter Bodell den 28 augusti.
Paret behåller sina efternamn.
Foto: Sandra Forsberg