Jag har inte blogga på många veckor. & det beror nog mest på att jag inte har någonting speciellt att skriva just nu, och delvis på att jag har ledsna på att sitta vid datan och känns som jag har annat att göra som är betydligt mycket bättre!


Jag jobbar iallafall hela veckorna, varit i Alfta i några veckor nu men nu är jag tillbaka i Bollnäs igen. & på kvällarna umgås jag med vänner, familjen & försöker hinna med träningen också. Men dagarna är alldeles för korta, känns som jag inte hinner med någonting. & för den delen så skjuter jag fram allt!


Jag har ett rätt så harmoniskt liv nu & kan inte klaga egentligen. Naturligtvis så ställer jag till det för mig själv ibland, men det hör bara till min vardag numera. Haha.. Jag försöker att bara "vara", utan nå större planer eller förhoppningar.

Jag saknar utlandet, & skulle mer än gärna åka igen. Helst nu, men jag vet att det inte finns möjligheter till det just nu. Men jag skulle gärna vilja boka en resa nu & ha det att se fram emot. Det går så mycket bättre att "klara" vardagen då!

Det är helt sjukt hur många gratulationer jag har fått, det plingar i min telefon hela tiden. Både från facebook, sms & ringer. Men självklart är det jätte roligt! :) Men först av alla att gratulera mig, någon minut över tolv inatt var en kille från Turkiet. Det kändes lite mer "speciellt", eller hur man kan uttrycka sig. Såklart är jag tacksam och glad överallt gratulationer. Ja , ni förstår säkert. :) TACK ALLA! 

Mamma, Pappa & David kommer ikväll och ska äta tillsammans med mig och Johan. :) & gratulera mig. Alla andra grattade mig i söndags, men mamma och pappa vela vänta till den dagen och fyllde. & inte klagar jag, paket två dagar ;p 

Annars har jag ingenting planerat över kvällen, dom blir nog kvar någon timme så jag räknar med att inte hinna så mycket mer idag. Det blir en lugn och skön kväll hemma med familjen. Kan behövas ibland!

Från det ena till det andra ; Jag har inte köpt ett endaste klädesplagg sen i maj. Inte nå kläder på 5 MÅNADER!! Stolt över mig själv faktiskt. Jag har unna mig två resor och inredning till hemmet istället. Betydligt bättre! 

Idag är det min födelsedag , 22år.

Fick ett konstigt sms häromdagen, eller egentligen så är det kanske inte en sån konstig fråga för dom. Jag vet inte! Jag vill så gärna hjälpa, men jag kan inte. & det gör mig frustrerad! Men jag kan inte hjälpa alla, hur mycket jag än vill. & dessutom var det en konstig tjänst. Skillnad vore om den människan bodde i Sverige , men nu gör den inte det. Det var otroligt roligt att höra någonting från den personen, den människan som stod mig närmast & gjorde mig gladast dom veckorna jag var borta. Och jag blev riktigt förvånad att jag ens hörde någonting, jag hade absolut inte räkna med det. Jag hade hopp om att höra någonting, men jag ställde in mig på att inte göra det. Så det blev en glad överraskning. I sms stod det först att jag var saknad, resten behöver jag inte skriva ut. Det handlade om pengar iallafall, & jag är ju knappast rätt person att fråga om pengar som gör av med mina så fort jag fått dom, om inte före. Jag kan såklart inte låna ut så mycket pengar, & om jag hade kunna det så visst hade jag gjort det, om jag hade mycket pengar. Men som sagt det vore en annan sak om människan bodde i Sverige. Jag lider verkligen med den människan som nu sitter i ett land utan pengar även fast han jobbar dygnet runt 7 dagar i veckan hela åren, bor tillsammans med många andra, lever på ingenting i stort sett, har sin familj många hundra mil bort. Han vill hem till sin familj i Istanbul som han inte träffad på flera flera månader, men tar sig inte dit utan pengar! Jag kan inte ens tänka mig in i situationen, att alltid jobba & slita (men ändå alltid vara så glad & trevlig), & inte tjäna mycket pengar alls på det. Dom tjänar ungefär 1000kr i veckan, vi i Sverige tjänar ungefär det varje dag. & vi sliter inte lika mycket för pengarna som dom gör (eller jo, några gör nog det). men inte på samma sätt iallafall! Pengarna som dom tjänar skickar dom till familjen, för att dom ska kunna försörja sig. Dom jobbar dygnet runt & sen skickar dom iväg pengarna. Jag kan inte ens tänka mig in i den situationen. Jag vill inte, det ryser i min kropp bara jag tänker på det. Men dom gör allt för sin familj, & det beundrar jag dom för.

En kille sa till mig nere i Turkiet att han tyckte om sommaren, för då fick han jobba & tjänar pengar som han sen kunde skickade till sina syskon. Hans båda föräldrar var död & han var tvungen att försörja sina 7 syskon som levde i en annan stad. Han hade ingenstans att bo, han sov på resturang golvet. Han visste inte sist han sov i en säng. Han duschade hos en kompis, men han vela inte sova där för han tyckte att han var i vägen. Han hade aldrig pengar, så varje natt var han så otroligt hungrig så han knappt kunde stå upp. & värre var det under ramadan när dom inte fick äta på dagen. Han jobbade från åtta på morgonen, till två på natten & var det någon kvar på resturangen på natten så fick han jobba tills dom gick, vilket kunde bli vid fyra/fem tiden ibland. Då hade han någon timme på sig att sova, på ett golv!! Jag frågade vad han skulle göra till vintern, han svarade att han skulle tillbaka till Istanbul och ta hand om sina syskon. Men att dom var så fattig under vintern så att han helst av allt inte skulle vilja leva. Han vela inte leva nå mer!! Han är runt 20år & en otroligt fin kille på alla sätt. Han såg bra ut, han var snäll och vela alla väl. Det är så hemskt, & det tog verkligen hårt på mig. Jag kan inte föreställa mig att leva det livet. Så jag ska aldrig mer klaga på mitt liv, för han & många andra har det betydligt mycket värre än mig.


Jag lider med dom & jag önskade att jag kunde göra någonting. Jag känner mig riktigt dum , trots att jag vet att jag inte borde göra det.. men alla var så underbara mot mig hela tiden där nere, jag var lycklig. Dom gjorde mig lycklig, det är bästa tiden i mitt liv och jag kommer aldrig att glömma det. Dom gjorde allt för mig, & nu önskade jag att jag kunde göra detsamma för dom!

Vissa dagar är värre än andra, idag är en sån dag som är värre..
Men imorgon kan det vara en bättre, så jag tänker inte deppa för det..

















Jag gillar inte vardagen hemma. Men även om jag skulle vara i Turkiet i flera veckor, månader eller år så kommer det en vardag där också. Precis som här hemma, det vet jag. & jag förstår att allt inte är bra där hela tiden heller. Att det finns med&motgångar. Men där trivdes jag 24 timmar om dygnet, och jag hade ingen som helst hemlängtan. Jag fattade inte vad jag skulle hem till. Jag skulle kunna ha stannat! Fast , jobbet håller mig hemma. Det är inge negativt, jag tycker om mitt jobb så sjukt mycket & vill aldrig byta jobb. Men hade jag inte haft det, så hade jag stanna längre, utan tvekan!

Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv,
& jag har aldrig trivts så bra som där, 
eller trivts så bra med mig själv.