Jag blir knäpp snart.. Jag vet inte vad jag vill göra med min framtid. Vad jag vill jobba med. Jag vill jobba med människor, hjälpa människor. Men jag vet inte alls vad som passar mig! Jag kollar, kollar och kollar... Alla utbildningar! Finns så mycket jag vill göra. Men jag kommer absolut inte på någonting nu!! Jag vill inte sluta som undersköterska, och jag vet inte heller om jag vill bli sjuksköterska. Annars vore det rätt lämpligt, eftersom jag redan är undersköterska.. Åh jag vet inte. Jag blir totalt knäpp om jag ska fortsätta som undersköterska flera år till. Jag vill verkligen inte det, och jag trivs inte alls med det jobbet. Iallafall inte inom äldrevården. Det gör mig deprimerad och dyster! Det är verkligen inte jag. Jag vill hjälp människor som har det svårt, är skadad eller vad som helst. Men inte servicehus. Visst , dom behöver också hjälp och man hjälper dom otroligt mycket. Dom är i stort behov av oss och jag beundrar verkligen dom som har jobba inom det hela livet. Hur dom kan trivas, och hur dom ska stå ut och gå dit varje dag. Jag kan bara inte förstå. Var dom för lat för att utbilda sig, eller vela dom alltid jobba med äldre människor ? Mysterium.. För om dom vela det, så förstår jag mig verkligen inte på dom.. Som nu, är jag otroligt tacksam att jag har ett jobb att gå till. Att få in den där lönen varje månad. Men jag trivs absolut inte. Jag blir deprimerad, och ska man blir det på ens jobb ? nej.. Jag kände inte så, förän jag kom till linden. Förr trivdes jag faktiskt. Och jag tänkte inte alls på en annan utbildning. Men nu, nu känner jag mig så nere och ensammast i världen på att inte veta vad jag vill eller ska göra.. Jag kommer bli knäpp!!!

Jag får hoppas och tro att en vacker dag, kommer jag veta vad jag vill göra. Och att jag kommer trivas med det! Den dagen är verkligen inte idag.. Och jag kan inte heller påstå att jag inte gjort någonting för att försöka hitta en utbildning eller jobb. Jag har nog sökt allt som finns, och då menar jag ALLT. Jag har skicka in papper till olika ställen, jag har sökt allt genom internet. Och jag har sökt in till högskola, men kom tyvärr inte in. Jag trodde inte det heller, men man måste försöka. Och det var inte den lättaste utbildningen heller. Jag kugga mig på svenskaprovet, men det är ingenting jag deppar över. Utan jag tar nya tag! Och jag har ringt till en person i omgångar, säkert hundra gånger och han har i stort sett lova mig utbildning och jobb hos honom. Men ingenting har hänt, han har lova att ringa upp. men aldrig ringt. Jag tycker att det är dålig stil, för jag har verkligen visa att jag verkligen vela. Jag vill fortfarande de, men det känns inte alls roligt att ringa till honom igen! Så jag får pröva någon ny väg. Men jag blv överlycklig när han sa att han troligen hade jobb till mig. -"Jag har kanske inte heltid från början. Men jag kan garantera dig jobb". Blir man inte överlycklig då? Jooo.. Jag trodde verkligen att jag skulle få hjälp med utbildningen och jobb av honom. Men icke!! Och det gör mig skit förbannad och ledsen. Men jag får väl försöka på annat sätt!! Jag vet bara inte hur än..

Jag får ta nya tag, och inte tänka så mycket på att "måste hitta jobb eller utbildning". Men det är svårt! Och ännu svårare blir det när man inte trivs på sitt nuvarande jobb, och snart är arbetslös. Eller arbetslös och arbetslös, jag ska jobba inom bemaningen.. Ja, jag vet inte! Jag är väl bara väldigt nere idag! Allt kanske känns bättre imorgon!!?


Och jag förstår inte heller hur lätt killar får jobb. Är det någonting fel på oss tjejer ? Fast iofs så har killar en helt annan utbildning, oftast bygg, el, industri m.m.. Och där finns det mer jobb. Men ändå!! Och man hör folk varochvarannan dag som byter jobb. BARA byter jobb. Verkar hur lätt som helst. Så låter det på dom! GAAAAAH.. Okej , jag kommer bli knäpp.. Kolla bara på min pappa. Han jobbade på Bollnäs Plåt i hundra år ungefär. Sen kommer det bara någon och frågar honom om man vill ha jobb på Plåtteknink i Söderhamn istället och jobba i Stockholm på veckorna, och med en betydligt bättre lön.. Han byte för ett halv år sen kanske , eller år ? Äh, någonting sånt.. Och nu har han fått ytterligare ett erbjudande. Få en grattis snabbutbildning, sen jobba över hela Sverige och tjäna betydligt betydligt mycket mer ändå. Hålla ? När ska mina dom alternativen och förfrågningarna komma? Jag unnar verkligen min pappa de. Det är bra för honom. Jag får otroligt mycket hjälp av min pappa. Så han är värd de. (Jag vela bara ge en bild på hur "lätt" det kan vara egentligen, och för visa). Min pappa är verkligen jätte framåt och en otroligt bra människa, så jag förstår varför dom vill att han ska jobba för dom. Han skulle passa vart som helst! Han är en bra människa..




Nu blev det mycket. Men jag har mycket funderingar också så!
Men en vacker dag, så vet jag också vad jag vill. Och kommer få ett kanon erbjudande!
Det tvivlar jag inte på. Men jag skulle önska att det var nu...