Dagen började med att kliva upp sent, och det var så otroligt skönt. Känner mig så utvilad! Tänkte började städa och tvätta, men det blev ändrade planer. Blev att åka till Leksand istället, för att Mattias skulle köpa ny bil. Och så blev det, den är snygg, så snygg! Tycker det var ett jätte bra köp. Sen blev det hemfärd, kom hem sent. Eftersom det är en bit att åka. Men det gör ingenting, det var en roligt tripp. När vi kom till Stugsund, så öppnade Mattias bakluckan på bilen och Ozzy hoppar ut och bara springer, springer och springer. Jag kastade alla saker och sprang efter honom. Han stannade inte och sprang ner på vägen och brydde sig ingenting om mig. Jag försökte vara så rolig som möjligt, jag gömde mig, jag satt ner, jag kastade löv, jag sprang åt motsatt håll, ja jag gjorde allt. Men han tittade knappt på mig. Han brydde sig verkligen inte. Det kom bilar på vägen och jag blev så jävla rädd och orolig. Men han brydde sig inte ett dugg, han bara sprang. Var inte alls rädd för bilarna. Men som tur var så såg bilarna mig och Ozzy, så dom saktade ned lite. Tack&Lov. Det kom ut folk från Pizzan och försökte hjälpa till att få tag i honom, men det gick inte. Sen stannade en bil och en kvinna klev ur, och Ozzy sprang fram till henne och hon fick tag i honom! Tack Tack Tack.. Jag blev så rädd och orolig, och samtidigt var jag elak. Eftersom han inte ens tittade på mig. Men mest rädd!! Och det märkte han nog.. Och när kvinnan fick tag i honom. Så fick han en riktig jävla utskällning, kastade mig på honom och han skrek verkligen. Sen kröp han hem typ. Och raka vägen in i buren när han kom in, han märkte hon hur elak jag var.. Jag är så tacksam att den där kvinnan fick tag i honom. Jag har träffa henne för, så hon kände igen mig och Ozzy. Så jag stog kvar och prata med henne och hennes man en stund. OCH JAG SKÄMDES !!! Men dom hade också en hund i samma ålder, och han var exakt lika nu. Men ändå, jag skämdes nog ögonen ur mig. Det var hemskt.. Han har faktiskt aldrig gjort så förr, inte på samma sätt och absolut inte på vägen. Fortfarande så skäms jag som fan. Och vågar inte ens tänka på vad som kunde hänt... USCH!!

Över till någonting mycket roligare, imorgon ska jag träffa Sandra. Vi ska åka till deras hus, så jag får se det. :) Ska blir roligt, så det ser jag fram emot..