Jobbar idag, har en jätte lugn dag. Alla här på HC hämta mat från pizzerian idag, så vi har nyss suttit och myst med det. Nu skulle jag vilja sluta för dagen, men det är flera timmar kvar. Känner att jag inte orkar vara här just nu.

Ikväll ska jag ut i Bollnäs tillsammans med Sofi, sover hos henne inatt också. Känner att jag vill göra någonting, för att slippa vara hemma ensam och tänka på allt. Jag måste ut, jag måste hitta på någonting, jag måste ha roligt. Så ikväll ska jag ut, även fast jag känner just nu att jag inte kan ha roligt. Så är det någonting som jag ska försöka ha.

Jag har inte prata med någon om vad som gör mig ledsen, nedstämd och irriterad just nu. Och det är ingenting jag vill prata om heller, för ingen skulle förstå känns det som. Eller jo, jag har prata med Sofi om det, eftersom jag jobbar med henne hela dagarna så ser hon att det är någonting som inte stämmer med mig. Även fast jag döljer det jävligt bra. Jag är grym på att dölja mina känslor. Och vill helst inte prata om mitt privat liv, iaf inte nu. Men idag tog det stopp och jag kände att nu räcker det, så jag har prata med mamma. (hon har fundera, och jag har inte vela prata med henne) så ärligt talat, så har jag ljugit om allt för henne. Men nu vet hon hur det ligger till. Mormor vet & Mia vet. Och det räcker bra för mig! Jag har inte mått bra, okej ? Det räcker. Men jag är stark, så jag kommer tilllbaka och dessutom ännu starkare. Jag är starkare än dig !! Jag klarar mig. Jag försöker se framåt, och framåt ska jag gå.

Ingen vet nog vad jag pratar om, men jag själv behöver skriva av mig. Lätta på mina känslor!

Just nu är jag bara elak, elak så jag skulle kunna sätta mig och gråta. Förtvivlad!