måndag
Publicerat: 2009-12-21 Kl: 20:30:25På förmiddagen så var jag på stan med Sandra, kollade lite efter julklappar och fikade på Furan. Sen åka Jag & Jonas till Vreten och hjälpte hans mamma att skotta och med andra saker. Försökte även att starta Jonas skoter, så efter mycket om och men så starta den. Ozzy var med oss ute hela tiden, i flera timmar. Han hoppade i snön och hade roligt. Det är så mycket snö nu så han nästan försvinner. Han har snö nästan upp till ryggen, och då är han en stor hund. Så det är ett tecken på hur mycket snö vi har fått! :) Men nu tycker jag faktiskt att det räcker. Det börjar bli alldeles för mycket. Fast det är mysigt också. Är delade meningar om det! Jag kan inte komma ihåg när vi fick så här mycket snö sist.
När vi kom hem igen, så gick jag upp till Farmor. Dom ringde idag och sa att hon var dålig, okontaktbar och hade dropp. Men jag vet inte om jag håller med riktigt. Det kändes självklart att gå till henne när dom ringde och sa att hon var så dålig. Men när jag kom dit så kollade hon på mig och flinade och sa hej. Det kallar jag inte okontaktbar. Visst hon låg bara, och hon var dålig. men hon såg att det var jag och hon försökte prata med mig. Satt där i någon timme med henne. Det känns jobbigt att se henne, men det är ändå min farmor och jag vill passa på att vara där så mycket som jag har möjlighet nu. Men det är jobbigt! Man ser hur hon försvinner mer och mer för varje gång. Och allra helst jobbigt att hon ska bli så dålig nu inför julen! Det är tungt. Men hon lever och jag tänker inte ta ut någonting i förskott, jag ska passa på att vara där så mycket jag kan nu.
När vi kom hem igen, så gick jag upp till Farmor. Dom ringde idag och sa att hon var dålig, okontaktbar och hade dropp. Men jag vet inte om jag håller med riktigt. Det kändes självklart att gå till henne när dom ringde och sa att hon var så dålig. Men när jag kom dit så kollade hon på mig och flinade och sa hej. Det kallar jag inte okontaktbar. Visst hon låg bara, och hon var dålig. men hon såg att det var jag och hon försökte prata med mig. Satt där i någon timme med henne. Det känns jobbigt att se henne, men det är ändå min farmor och jag vill passa på att vara där så mycket som jag har möjlighet nu. Men det är jobbigt! Man ser hur hon försvinner mer och mer för varje gång. Och allra helst jobbigt att hon ska bli så dålig nu inför julen! Det är tungt. Men hon lever och jag tänker inte ta ut någonting i förskott, jag ska passa på att vara där så mycket jag kan nu.
Trackback