Jag har jobba hela veckan och det har gått alldeles utmärkt. :) Jag verkligen älskar mitt jobb nu, och jag har blivit en annan människa av det. Jag mår mycket bättre! Och jag vill alltid jobba så..

Nog om det.. helgen kommer bli lugn! Lördagen (alla hjärtans dag) börja lugnt. Vakna runt 11.00, hann bara kliva upp så kom Mattias föräldrar och bror och hälsade på.. Sen åkte vi till stan för att kolla lite. Jag fick örhängen och en väska av Mattias på alla hjärtans dag present. :) Jätte snällt..

Mamma ringde när vi var på stan och sa att farmor var jätte dålig, och att hon hade fått åka in på sjukhus igen. (hon ramlade ju och bröt sig för några veckor sen, men hon kom hem igen) men nu hade hon sluta äta och dricka.. Så dom skicka in henne! Farmor har cancer i stort sett hela kroppen , i snart varje organ i kroppen. Hon har sagt ifrån sig all behandling för cancern och läkarna kunde ändå inte göra mer.. Det är sorgligt, men det var hennes val och jag förstår henne fullt ut.. Meeeen , hon är bara 65 år. Det är ingen ålder !! (Livet är orättvist).. Läkarna sa för ett år sen att den dagen hon slutar dricka och äta (vilken dom var säker på att den dagen kommer) då kommer det gå fort och hon kommer lämna oss.. Och ja , nu har hon sluta äta och dricka. Men man vet aldrig, hon kanske kämpar och kommer tillbaka till allt igen. Hon kanske börjar äta och dricka igen! Hon kanske lever några år till. Det är ingen som vet.. Det är någonting jag verkligen vill, för vem ska dö när man bara är 65 år? Ingen.. Men jag tänker även , hur mycket har hon kämpa , hur mycket ska hon orka kämpa för denna sjukdom , hur ont hon egentligen har , och vad hon har för liv nu ? Så är det inget värdigt liv, ett liv som igen ska behöva leva. Hade inte farmor alla mediciner hade hon haft jätte ont och kanske inte varit i liv nu. Dom har hjälpt henne.. Nu tänker jag så , att hon kanske skulle må bättre av att gå vidare till andra sidan. Men det är absolut ingenting jag vill och när den dagen kommer så kommer den komma som en chock ändå. Även fast jag så väl vet att den kommer någongång! Alla vet att den dagen kommer , förr eller senare. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tänker på henne hela tiden nu. Och tänker, varför hälsade jag inte på henne mer när hon var pigg, varför gjorde jag inte de och de och de.. Nu kanske det är för sent!! Men jag tror att hon kommer att klara det här , jag måste tro det. Annars hade jag brytit ihop nu !

Vi tänkte iallafall åka till Bollnäs sjukhus idag och se hur det var med henne, men vi hann aldrig så långt innan pappa ringde och sa att dom hade flytta henne till Hudik för röntgen. Så nu vet vi ingenting igen , vi vet inte om hon är i Bollnäs eller Hudik. Vi vet inte hur hon mår eller någonting för dom hör inte av sig! Man sitter bara och väntar på att få veta någonting..



Dagen blev inte så roligt, inte alls på några sätt.. Sitter bara hemma nu, har nyss slängt i en tvätt i maskin och ska snart hänga den. Sen ska vi titta på tv och försöka koppla av lite i soffan! Men jag önskar alla en bra alla hjärtans dag och hoppas att den är bättre än min just nu..