& jag har inte blogga på några dagar..

Har jobba måndag, tisdag och onsdag. Det har gått jätte bra och jag triva jätte bra. Men imorgon och på fredag är jag ledig, vilket känns otroligt bra. :) Jag ska bara ta det lugnt. Fast jag är iofs lite trött på det nu, jag vill ju hitta på någonting men vet bara inte vad. Börjar kännas som jag är 80år och ligger på ett boende (visar mig bara vid lunch och fikat) närå, så illa är det inte.. Men jag är lite trött på det här nu! Det är inte så här jag är & inte så här jag vill ha det heller.. Varför inte backa 5 år, till den roliga tiden. Eller till 18år, då såg allt annorlunda ut. Jag är bara 20år, men mycket har förändras.. Fast den här tiden har väl också sin tjusning på sitt sätt! :) Och jag saknar mina underbara vänner som jag träffar allt för sällan nu, även min klass (jag saknar skolan, inte själva plugget men gemenskapen) och sist , jag saknar mina killkompisar. (Tim, Niklas, Jocke & Pär) Dom andra också, men speciellt dom.. Jag umgicks mycket med dom förr, men "poff" så var det borta och nu pratar jag med dom väldigt sällan.. Tycker det är skit tråkigt, eftersom dom har varit en stor del av mitt liv. Det är konstigt hur det kan bli. Men jag saknar det, och jag hoppas att mina vänner vet att jag saknar dom och tänker på dom.. Dom betyder!

Min farmor ramlade och bröt lårbenshalsen härom natten (torsdag). Och känns inte alls bra nu. Mamma och jag var ut och handla med henne förra måndagen och hon var så glad och pigg. Och så händer det här, det som inte skulle hända. Och jag vill inte ens tänka tanken på hur det kommer gå sen. All rehabelitering och sånt. Jag vet inte om hon kommer klara av det, att komma på benen igen.. Men det hoppas jag verkligen! Funderar på om jag ska åka och hälsa på henne i Hudik nu någon dag och se hur det är med henne.


Idag fick jag ett mail. Kan ta det från början, när jag jobbade i Kilafors någongång i november så satt jag och titta efter jobb där, och så såg jag en tjänst i Gävle på röntgen så jag tänkte att jag kunde söka. Men nu har jag inte hört någonting på några månader, och jag har inte ens tänkte på det. Så jag fick en chock idag när jag hade fått en mail av dom idag där det stod att dom vela att jag skulle komma den 28/1 på intervju. (?!) Det är helt sjuk. Från ingenting, till hur mycket som helst. Och ni kan inte förstå hur glad jag är alltså. Nu skulle jag kunna välja vart jag vill jobba, förr letade jag som en idiot och fick ingenting. Det känns jätte bra, men det gör det också jobbigt för mig. Vad ska man välja ? Jag vill inte säga nej till något ställe, men jag kan inte vara på flera ställen samtidigt heller. Men jag har tur, jag ska absolut inte klaga. Nu jobbar jag med någonting jag tycker om, och det känns otroligt bra. Att få jobbet i Gävle betyder ny erfarenheter och det älskar jag. Jag har aldrig jobba på röntgen, men det skulle nog vara jätte roligt. Just nu svägar jag bara på rosa moln , det kan inte bli så mycket bättre.. Jag är glad , tacksam och otroligt jätte chockad ! Det här finns bara inte.. Väck mig !


Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ska jag lägga mig. Så jag kommer upp i skaplig tid imorgon , så jag får någon nytta gjord :)