Tog det bara lugnt på eftermiddagen idag, somna och sov i någon timme. Sover så dåligt nu för tiden. Kan inte sova på nätterna, drömmer sjuka drömmar och vaknar i panik. Så det var kanske välbehövligt med sömna idag. På kvällen skjutsade jag Linus och några kompisar till honom till Mohed, annars har det bara varit lugnt. Har umgåtts med Jonas, Kenneth och Elli. Dom är på krogen nu, men jag vill inte gå ut. Känner mig inte alls motiverad till det nu, och allra helst inte när man har varit nykter hela kvällen medans dom andra dricker. Så jag är hemma istället. Ska ta en promenad med Ozzy om en stund. Det har iallafall sluta regna, men det blåser. Fast det är betydligt bättre enligt mig!




Det är alldeles för mycket i mitt liv nu. Jag måste ha någonting att sysselsätta mig med hela tiden, så att jag slipper tänka. Men även vill jag ha det lugnt, för jag orkar inte med stressen nu. Jag hatar ensamheten mer än någonsin, jag känner mig extremt ensam. Även fast jag inte är det! Men ändå vill jag vara ensam, jag vill inte att folk kommer helst. Allra helst inte mamma. Ja, det är konstigt. Men jag orkar inte med stressen som jag har inom mig just nu. Jag ser ut som en lugn människa och det är precis vad jag brukar vara. Jag är nog världens segaste människa i vanliga fall. Men just nu känns det som hela världen faller under mig! Jag kan inte förklara det på bättre sätt. Jag orkar inte med alla telefonsamtal, jag skulle kunna stänga av telefon i en vecka eller månad bara för att slippa prata. Jag skulle helst vilja sova bort månader, men det är heller ingen bra utväg. Jag orkar verkligen inte med allt nu. Och minst av allt så orkar jag med matten, det är ett stress moment just nu. Och jag håller på att knäcka mig själv. Även fast jag vet att jag är en stark person! Att jag klarar mycket mer än vad jag tror. Jag har gått igenom värre saker och kommer troligen göra det i framtiden också.. Men just nu tycker jag att det är jobbigt! Jag har alldeles för mycket i huvudet.. Allt kommer att ordna sig, på bästa sätt antagligen. Men just nu känns det hopplöst.. Jag ska börja prata, prata om allt. Då brukar det kännas bättre. Men jag är inte alls bra på att prata om mitt eget liv. Jag kan prata om allt annat, men helst inte mitt privatliv. Varför kan man inte bara få vakna upp imorgon och känna att allt är bra och att man inte hade nå bekymmer alls ?! Det skulle uppskattas nu.


Allt kommer ordna sig, jag måste tänka så..
Så tänker jag jämnt annars, så jag måste tänka så nu också.