Jag är otroligt trött på att få skulden för vad andra gör. Jag kan inte styra andra människor, hur mycket man ibland önskar att man kunde det, så kan man inte det. Har jag gjort någonting, kan jag stå för det, jag kan vara ärlig och erkänna. Men har jag verkligen inte gjort någonting så vill jag inte ta på mig skulden för det heller. I lördags kväll fick jag skulden för vad en kompis till mig gjorde. Jag berätta en sak för henne, pga hon ifråga satte mig och för att hon är en av mina bästa vänner. Och för att jag inte orkar ha allt inom mig. Det är allt jag gjort, och det har jag och kan erkänna. Men sen gjorde jag absolut inge mer. Hon är riktigt duktig på att sköta saker själv. Hon är mån om sina vänner och vill dom bara väl, hon gör allt för mig. Hon gör allt för att få mig att må bra. Jag kan inte klandra henne för det. Så enligt mig gjorde hon rätt, i nästan allt. Men jag fick skulden för det, saker som hon gör, saker som hon tar intiativ själv till att göra. Om ni / du ska gå på någon, så är det inte mig. Jag hade ingenting med detta att göra. Mer än att det handlar om mig till vissdel. Men jag sa ingenting, jag gjorde ingenting och jag skulle aldrig våga göra någonting. Det är sanningen!

Jag är livrädd att se en människa, lika rädd att höra någonting om den människan. Jag vågar inte ens kolla på den människan, jag klarar inte av att säga hej, jag kollar hellre rakt ner i backen och går vidare. Bara för att jag inte klarar av det. Så hur skulle jag våga göra allt som hände i lördags, jag skulle aldrig våga det. Jag är jävligt feg om det kommer till det stadiet. Jag vågar inte!!

Men tydligen är det jävligt lätt att skylla allt på den som redan ligger, hon som är mest sårbar och lättast att knäcka. Jag tar åt mig allt nu, och jag kan ta på mig skulden för det här också. Även fast jag var helt oskyldig. Men jag orkar inte hur länge som helst, jag är också bara en människa. Och jag orkar inte ta hur mycket skit som helst. Så för min del så får det gärna räcka med det nu. Jag är redan alldeles för svag för att klara av det som blev i lördags. Jag vet att en människa kommer ta det här till sin fördel, men det är okej. Du har redan "vunnit" och jag orkar inte stå emot längre. Jag orkar helt enkelt inte bry mig längre. Jag har gett upp , och det var nog ett tag sen redan. Ni har vunnit , och ni har helt ärligt brytit ner mig totalt. Ena visste jag att det var målet för den människan att få mig att må så här, men den andra människan trodde jag verkligen inte det om. Jag trodde så jävla bra om den människan, allt för bra. Idag ångrar jag det. Men den människan var helt fantastisk emot mig, aldrig någonsin har jag träffat en sån bra människa. Allt var bra! Så bra du fick att må mig, det går inte att beskriva. Men så dåligt du fått att må mig, det är omöjligt att beskriva. Om det här var ditt mål, så har du lyckats. Jag önskar du kunde förstå, men det kommer du aldrig. Och du bryr dig inte heller. Jag orkar inte heller bry mig längre känns det som ibland men ändå gör jag det så jävla mycket. Men snälla, låt mig slippa ta allt skit och skyll inte allt på mig. Jag känner mig som en stor idiot för så målar du ut mig, men i allt detta är jag totalt oskyldig. Jag har aldrig gjort dig nå illa, aldrig någonsin. Och jag önskade du kunde behandla mig på samma sätt. Men mycker tydligt så är vi alla olika..

Jag tänker inte ta nå mer skit, du vet hela sanningen om allt. Du vet vad jag vill, du vet allt. Men du vänder om allt, kan du inte bara lyssna på vad jag sagt och skrivit. Där finns sanningen. Men till och med där vänder du på allt. Vad är det för fel på dig egentligen ? Men det är verkligen lätt att skylla över allt på andra, då slipper man ju problemen själv. Och det är exakt vad du gör. Lägger all skuld på mig. Men nu räcker det , jag tar inge mer!!!

Jag är värd bättre än det här..