Begravningen var jobbig, men det gick bra ändå tycker jag. Den var jätte fin och närmaste släkten var samlad. Så som det ska vara. Farmor, du lever inom oss. Ditt minne lever med oss. Vi älskar och saknar dig! ♥ Prästen och allt var bra, kunde inte bli finare och bättre. Jag är nöjd, och jag vet att farmor också är nöjd. Jobbigast var så klart att se pappa och mina farbröder. Efter begravningen var vi i församlingshuset och fikade och pratade. Sen åkte närmaste släkten hem till Peter och Ulrika i Stråtjära till deras otroligt vackra hus. Där spelade vi spel, åt god mat, fikade och hade riktigt trevligt. Man varför ska släkten bara träffas när det händer nå tragiskt ? Varför inte annars. och varför inte oftare. Det är konstigt. Men vi alla bor inte på samma ställe. Jag tycker iallafall att man ska träffas oftare. Min släkt är verkligen toppen!! ♥