Jag ligger i sängen helt ensam, det var inte igår om man säger så. Jag har nog inte sovit ensam på 4 månader, om inte mer. Och nu ska jag sova ensam, jag vet inte alls hur det ska gå till. Men det kommer nog att gå bra, är otroligt trött just nu efter en dålig dag. En otroligt jävla dålig dag!! Jag är trött, irriterad, ledsen och "sårad". Men ändå känner jag mig otroligt känslokall och elak, fast ingenting egentligen är mitt fel. Jag har inte gjort nå fel, jag har bara blivit behandlad fel. Men det känns som skit samma just nu. Jag är van den här känslan, jag är van att må dåligt just nu. men jag vet hur den känslan känns nu, och jag vill inte må så här. Jag vill också må bra, jag vill så gärna vara glad. Jag antar att det kommer, men det kommer ta tid. och just nu känns det inte som jag orkar "kämpa" för det!


Jag sover i min lillebrors säng, jag använder min mammas antirynkkräm och min telefon har sluta fungera helt!! Känns som allt är på topp nu.. Det känns mörkt!