Allt hade kunna sett helt annorlunda ut nu. Jag vet inte om det vore bättre eller sämre om det var på ett annat sätt. Och jag vill inte veta hur det kunde ha varit nu heller. Jag kan inte veta, och jag kommer inte få veta. Jag får intala mig att mitt liv är bra nu, och att det var bäst att det blev som det blev. Jag kan ingenting annat göra. Och jag tänker inte deppa ihop, men klart det kan vara jobbigt.

En person sa en sak i helgen som fick mig både elak, ledsen och besviken. men ändå glad! En sån sak som borde ha blivit sagt för länge sen, eller bara varit tyst om det. Men jag vet att den personen också tänker nu.. Och känner någonting..

Jag blir förvirrad. Men jag mår bra!