Jag trodde inte på mig själv, jag trodde inte att jag skulle klara någonting. Och jag trodde absolut inte att jag skulle ha orken att försöka bli av med mina alldeles för många kilon. Att först gå ner 15kg, sen gå upp ca 18kg. Alla dom kilona på ca 1-1½ månad, det är ganska mycket. Kroppen tog skada, och ja det syns. Tur att jag jobbar hela sommaren och slipper visa mig på en strand. För snyggare har man sett. Haha. Men iallafall, jag har ju börjar träna igen och det har gått riktigt bra. Fram till nu när det är varmt ute och jag inte alls har någon lust att gå ner i en källare på gymmet. Men jag försöker motionerna så mycket som möjligt ändå, gå eller springa. Men hur nära är inte glassen på sommaren ? Eller sätta sig på en uteservering och äta nå gott ? Det är svårt att gå ner i vikt på sommaren. Men jag tänker inte ge upp träningen nu, jag kommer kämpa på. Fast kanske inte samma fart som tidigare, jag kommer leva med vädret. Är det fint, så tänker jag inte gå ner på ett gym. Jag har lyckats gå ner ca 10 kilo sen i början av April i år. Jag ser det inte, jag förstår inte alls vart det har försvunnit någonstans, jag märker ingen skillnad när jag kollar. Men jag har fått tagit mindre storlek på jobbbyxorna och jeansen jag kunde ha efter sjukhusvistelsen förra sommaren börjar passa nu igen. Så visst har det försvunnit lite, men ingenting som jag själv ser. Jag mår bättre med mig själv, och man blir på bättre humör och känner mig piggare genom att träna. Jag har fortfarande många kilon kvar att gå ner. Men det är inte så bra för kroppen att rasa så mycket så fort heller. Men jag vill ner, jag vill kunna tycka om min kropp också. Jag accepterar min kropp, men jag vill ner mer. Jag strävar inte efter att se ut som 15år igen, för den kroppen kommer jag aldrig få tillbaka. Men jag vill iallafall ner så jag själv känner mig nöjd och fin. Ner till normalvikt! Men jag är stolt över mig själv, 10 kilo är mycket. Jag har ätit exakt som vanligt, visst det blir kanske lite sämre när man bor och lever ensam. Men jag tänker på att äta och jag har i stort sett alltid matlåda med mig på jobbet. Jag äter inte alls lika mycket godis nu. Jag försöker att låta bli, men blir jag sugen på någonting så unnar jag mig det också. Jag tycker inte att man ska vara så hård på sig själv och bara äta godis visa dagar. Man ska må bra och leva också. Men man behöver inte äta godis och fett varje dag. Och sen är det så, hur roligt är det att sitta ensam i soffan en tisdag kväll och äta chips och dipp egentligen ? Jätte meningslöst enligt mig. Och jag är så, mår jag dåligt går jag ner i vikt och mår jag bra så går jag upp i vikt. Så fortsätter jag inte att träna nu, så vet jag att vågen kommer gå uppåt och hånskratta åt mig igen. Jag mår alldeles för bra, jag intalar mig själv det iallafall.