Pust vilken dag! Fullt upp i stort sett hela dagen. Vi var tre som jobba på lab istället för 6-7st som det brukar vara. Men vi fick ihop det och glömde nog ingenting. Var lite mycket på morgonen, massa konstiga saker men allt löste sig till slut. Försenad frukost blev det , men ingen dog av det heller. En betydligt kortare lunch , men det överlevde vi också. Godis på eftermiddags fikan av Carro , +:et på hela dagen :) Skulle sluta halv 5, men precis då kom det in en sårskada som skulle sys. Så jag stannade och hjälpte till! Men nu har jag iallafall kommit därifrån. Men i det stora hela har dagen gått bra och snabbt!

Nu ska jag duscha och göra mig i ordning, ska nog in till Bollnäs ikväll. Träffa Frida och alla dom! :) Kommer nog bli trevligt. Dom ska på tuppenz, men det orkar/vill jag inte. Ska ju ut imorgon också så!


Jag har iallafall fått mycket mer jobb. Många veckor, månader! Så nu har jag heltid till hösten och sen vill dom att jag stannar då också. Jag hade vela plugga vidare då (om jag skulle komma in på högskola då), men som det låter så har dom jobb till mig då också. Dom har ju öppna i Ljusne, Alfta och Fagersta också. Så jag tror faktiskt inte att jag blir utan jobb i många dagar! Det känns jätte bra, samtidigt som det känns stressigt. Jag vill absolut jobba heltid. Men jag vill hinna med pluggningen också. Den kommer bli lidande igen! Och nu SKA jag klara den. Så jag får helt enkelt stå ut. Men jag kommer aldrig kunna ta mig in på någon lektion framöver. Inte heller fråga någon om hjälp. Så det känns ganska tråkigt och ledsamt. Men det måste gå det också. Måste försöka prata med läraren. Jag vet inte hur jag ska göra ?! + att jag ska hinna med att träna också. Men har man gett sig fan på någonting, så klarar man det också.

Så mina dagar kommer nog se ut : Jobba, träna, plugga, sova! Mest synd om Ozzy som kommer bli lidande av det. Men jag måste ju såklart hinna med han också. Allt det roliga som vänner, familj och sånt får vänta till helgerna. Och lite orolig är jag över att få tillbaka sjukdomen (eller den har jag jämt, men att bli sämre då) , jag får/ska inte stressa på nå sätt. Och det känns som det kommer bli en stressig period framöver! Men jag kommer överleva det också. Var så säker!


Allt ordnar sig och man klarar mer än vad man tror!