Dag 11 – Mina syskon


Jag har två underbara syskon, två småbröder. Johan är snart 20år och David är snart 15år.

Johan bor tillsammans med mig i en lägenhet i Bollnäs. När jag flyttade tillbaka till Bollnäs efter att varit därifrån i några år så flyttade han in med mig, vilket har varit på både gott och ont. Det är otroligt skönt att ha någon att prata med, eller mest att bara veta att det finns någon där och absolut för att Johan är en fantastisk människa och lillebror. På ont så är vi ganska olik varandra i sättet, jag är noga med det mesta och han är absolut inte det. T.ex. hans rum ser alltid ut som ett bombnedslag, vilket också övriga lägenheten ser ut om han fått varit ensam hemma i några dagar. Och jag har det alltid snyggt och städat! Så på den fronten kan vi bli osamt, eller rättare sagt jag blir elak på honom men det ordnar sig alltid. Som person är han en omtänksam och fin människa! Han funderar på att flytta nu, vilket känns tråkigt för mig. På någon sätt så har han blivit en trygghet för mig! Men jag tycker även att han ska leva livet och ha roligt.. 

Jag kommer ihåg när Johan och jag var liten. Vi var som hund och katt hela dagarna, vi slogs, tjafsade som allt, kunde inte sitta bredvid varandra och var nog rent ut sagt odrägliga mot mamma och pappa 24timmar/dygnet. Fast Johan fick alltid ge sig, även fast det var jag som hade starta det. Han gav sig lättare än mig, jag var ju äldre än honom så jag ansåg att jag hade rätt att trycka ner honom. Haha. Fy hur jag var mot honom. Tur att han är så pass snäll och omtänksam som han var/är, annars hade vi inte varit sams än idag!

Jag kommer så väl ihåg när jag bröt armen på honom. Vi skulle gunga gungbräda och som alltid så hade jag som mål att vinna över honom. Jag var större och tyngre än honom, så jag visste att jag lätt skulle vinna i just att gunga med honom. Han bad mig att vara försiktig och att jag inte fick hoppa av när han satt längst där uppe på gungan. Men vad tror ni jag gör? Jo, jag hoppar av och ner flyger Johan med världens smäll rätt ner i backen på en sten. Jag skrattade och sprang hem till mamma och pappa, och Johan ligger kvar med en bruten arm. Stackars Johan! Fast jag minns även vilken utskällning jag fick av mamma och pappa.. Hua! Jag kommer även ihåg när Johan började lära sig att gå. Han stod och höll i sig i ett bort (på kanten). Mamma såg nog i min blick att jag planerade att göra någonting mot honom, så hon sa åt mig att jag inte fick röra honom. I samma sekund så slår jag bort händerna från bordet för honom, och han flyger in med huvudet i bordskanten. På det sättet så skapade jag världens blåöga på honom! Jag har nog gjort allt man inte ska och får göra mot sina syskon, precis allt!! Jag var hemskt emot honom.. Men tro mig, jag har fått igen också!

Men idag tycker jag att han är en underbar människa som jag aldrig skulle kunna göra något ont emot. Han är så förbannat snäll min lillebror & framförallt givmild!! Skulle han bara äga 10kr så skulle han kunna ge bort dom om någon frågade om pengar. Vem tror ni åt upp hans godispåse som liten? Jo det var jag. Han är för snäll Johan!

David är raka motsatsen till Johan. Men otroligt lik mig istället! Jag har alltid fått höra att David är så lik mig, kanske inte så speciellt lik i utseende, men i sättet. David är otroligt lugn, han är omtänksam, han är noga med saker, och han är otroligt snäll. Han bor hemma hos mamma och pappa i Rengsjö, men dom ska snart flytta in till Bollnäs i en jätte stor och fin lägenhet, vilket han ser fram emot. David har alltid varit en "gulliga-lillebrorsan", som jag aldrig skulle kunna göra någonting dumt emot. Han är så pass mycket yngre än mig, så vi har nästan aldrig bråka heller. Mer än att han kunde vara väldigt jobbigt/dryg när han var liten, han skulle ALLTID vara med! Haha.. Han har spenderat mycket tid på sjukhus enda sen han var liten, och varit ganska så bortskämd mycket pga det. Fast bortskämd är vi allihopa! Jag kommer ihåg när mamma och pappa berättade för Johan och mig att vi skulle få ett syskon till, dom sa även att vi inte fick berätta det för någon riktigt än. Dom berättade det när vi satt i bilen på väg hem från mormor och morfar, när vi kliver ur bilen så kommer grannen förbi och det första Johan skriker är att vi ska få ett syskon. Haha. Både jag och Johan var malliga, det var verkligen stort att få ett till syskon! Jag önskade hela tiden att det skulle bli en flicka, för jag vela ha en lillasyster. Men idag känns det jätte bra med två små bröder. Jag träffar David kanske 3-4 dagar i veckan. Min familj är ofta hem till mig och jag är hem till dom. Jag träna tillsammans med David också, så jag träffar honom mycket därigenom. David är den där gulliga lilla brorsan, som man bara inte kan annat än att älska!

Båda mina syskon är helt otroliga människor, och jag älskar dom jätte mycket!