Satt och kollade igenom kort på datan i helgen. Är det bara jag som ser skillnaden på mig själv på ett år? Dom översta korten är sen julafton - 2009. Och dom undra sen denna Julafton! På dom första korten så har jag små ögon pga vätskefyllt ansikte. Jag hade dubbelhaka och såg allmänt hemsk ut! Hela jag svällde åt alla håll och kanter. Det mesta berodde på att jag var sjuk och åt kortison, men säkert även för att jag mådde så dåligt och sket i allt och åt exakt hela tiden. Jag tänkte " Jag ser ju redan ut som en köttbulle, så vad spelar det för roll om jag äter pizza och godis idag igen?! ". Kanske inte så smart, men jag kunde ändå inte göra någonting åt det, min kropp samlade upp all vätska den kunde och förvandlade min kropp till någonting som jag inte alls trivdes med!

När jag i April/Maj fick sluta med Kortison och i samma vevva började träna igen, så rasade kilona snabbt. Jag gick ner ca 15 kilo på några veckor. Vilket kändes så skönt! Men sen slutade jag träna, för motivationen fanns inte längre trots att jag gick ner så mycket. Dessutom klarar jag inte av att träna hårt, min kropp säger ifrån på engång. Men denna gång berodde det nog på latheten! Men jag har ändå inte gått upp ett kilo, snarare ner 2-3 kilo. Just nu är inte rädslan att bli sjuk värst, utan rädslan att behöva äta kortison igen värst. Jag vill verkligen inte gå upp 15-20 kilo igen, för jag vet att jag kommer må exakt lika dåligt då också! Men det värsta är att jag inte kan göra någonting åt det..

Att gå upp och ner i vikt är inte alls någonting att rekomenadera. Det tar verkligen så mycket på kroppen. Innan jag blev sjuk gick jag ner 18 kilo, sen pga kortison på sjukhuset upp allt igen, sen ner kanske 10 kilo, sen upp allt igen. Och nu har jag äntligen kommit ner till nästan min "start-vikt". Visst jag uppskattar min kropp bättre när jag går ner i vikt, men likförbannat så finns "ären" kvar. Jag fick bristningar på sidan av magen och lite på låren, vilket var jobbigt. Folk klagar på att dom får bristningar när dom väntar barn, och det blir jag så irriterad över. Dom får någonting fint, jag fick ingenting! Så känns det faktiskt. Fast det är inte hela världen och det försvinner med tiden. Huden har inte riktigt hunnit med heller, men det bryr jag mig inte särskilt mycket om just nu, kanske värre till sommaren när det är dags att klä av sig mera :p Min kropp har anpassa sig ganska bra efter viktökning/minskning ändå, men någonting som inte följt med alls är brösten. Haha. Kanske många tycker är en simpel sak eller att man kanske inte ska ta upp det här, men det bestämmer jag själv. Jag fick bröst tidigt och har alltid haft ganska stora ändå, men just nu är det som ica kassar med tegelstenar i! Eller snarare som thé påsar med tegelstenar i, för herregud vad dom har förändras drastiskt. Hemskt!! Som mamma säger "men dom är väl fin" , fast nu är det så att min mamma bara sett dom med bh på och dessutom är hon min mamma och jag tror inte att någons mamma skulle säga att "gud vad fula bröst du har". Aja , nog om det. Det är bara tänka positivt och framåt , så kanske allt känns bättre! :)